Insändare
Malmö 30-1-2014
Artikeln om de tre ”hjältinnorna” som hjälper s.k. ensamkommande flyktingbarn nere i Falsterbo avslutas med en fråga från en av dem som går ut på att om man vore tvungen att skicka iväg sin dotter eller son hur man skulle vilja att dessa skulle tas emot?
För det första, har ”hjältinnorna” aldrig funderat på varför det så gott som uteslutande är ”barn” av manligt kön som kommer?
Sedan skulle jag aldrig ens fundera på att skicka iväg mitt barn till ett okänt land på andra sidan jordklotet på egen hand. Och säkerligen är dessa ”barn” långt ifrån iväg skickade på egen hand utan detta är en väl planerad resa som har större liknelser med en charterresa än med dom berättelserna med årslånga fotvandringar över bergskedjor och öknar samt förflyttningar i underredet på lastbilar som serveras av dom ensamkommande.
Att sedan när mitt barn inte längre är ett barn utan en självständig myndig individ väljer att flytta till ett land på andra sidan klotet så är valet deras och inget jag varken vill eller kan förhindra. Men jag kan garantera att vederbörande inte hade spelat upp ”ensamkommande flyktingbarn-farsen” vid ankomsten till det nya landet.
Rubriken på artikeln om dom tre ”hjältinnorna” skulle naturligtvis varit ”Med fokus på uppvisande av sin godhet”.
Nästa gång jag får läsa om ”hjältinnornas” godhet så önskar jag att få läsa om hur dessa har tagit över vårdnaden av dom små fullt ut genom att stå både för husrum och uppehälle ur egen ficka.
Detta skulle faktiskt också frigöra skattemedel som kunde spenderas på t.ex den eftersatta omsorgen av svenska åldringar eller flera dagisplatser som nu saknas i många kommuner istället för att bekosta boende för ensamkommande s.k barn.
”Hjältinnorna” efterlyser tydligen personer som skulle kunna övningsköra med dom små. Om inte annat så är väl denna begäran ett bevis på att det knappast är fråga om barn i ordets rätta bemärkelse. Övningsköra får man i Sverige först när man fyllt 16 år, men visst, känner sig någon manad att sätta ett barn bakom ratten på sin bil så inte mig emot.
Jag skulle råda ”hjältinnorna” att föregå med gott exempel och ta sina egna bilar till detta ändamål först.
Det är också intressant att konstatera att man från tidningens sida på ett par ställen i tidningen kallar dom inblandade för ensamkommande flyktingbarn och på andra ställen kallar man dom för ungdomar.
Det kanske bara är en tidsfråga när dessa ensamkommande flyktingbarn kallas för vad dom egentligen är, nämligen vuxna unga män. Oavsett om dom är ensamkommande eller i flock.
Sandor Herold, Malmö
- Pettersson tackar Sandor för ovanstående och har plockat lite text Sydsvenskans artikel ”unga flyktingarna, pojkarna, de ensamkommande unga flyktingarna, killarna, de unga flyktingarna, unga människor, killarna, pojkarna, pojkarna, ungdomarna, ungdomarna, pojkarna, killarna” är de inte lite tjatiga?
