Sedan 2007 har Sverige haft ett fokus på att ge extra hjälp åt nyanlända invandrare på arbetsmarknaden. Det är i grunden ett bra initiativ men tyvärr så faller denna riktade insats på eget grepp. En diskriminerande orättvisa har skapats genom att staten ger incitament att anställa nyanlända invandrare till hårt subventionerade lönekostnader samtidigt som arbetslösa svenskar, oavsett ursprung och etnicitet, snällt får vänta på sin tur, skriver tolken Håkan Lösnitz och David Lindh (SD).
Som tolk får man ofta en direkt insyn i bland annat Arbetsförmedlingen (AF) och ser hur systemet utnyttjas systematiskt. Nyanlända anställs i så kallade instegsjobb och byts sedan ut efterhand som den maximala tiden på två år för bidragen går ut. På så vis har en oseriös arbetsgivare ständigt en mycket låg lönekostnad. Systemet kringgås genom att endast projektanställa på halvårsbasis vilket också är längden på den period AF betalar ut bidraget för instegsjobben åt gången.
Den nyanlände lever då osäkert tack vare formen på anställningen samtidigt som arbetsgivaren planerar att byta ut henne till förmån för ännu en nyanländ som garanterar en fortsatt låg lönekostnad, och så går karusellen varv efter varv utan att någon reagerar. De som får lida för den på pappret fina riktade insatsen är de utnyttjade arbetstagarna, arbetslösa svenskar och konkurrenterna, men även alla skattebetalare som ovetandes gynnar denna snedvridna konkurrens.
Vi kan ta ett exempel: Ett företag som anställer en person som nyligen anlänt till Sverige får ett lönebidrag från AF på 80 procent av lönekostnaden inklusive arbetsgivaravgifter och försäkringar från dag ett. Arbetsgivaren som skulle betala 19 000 kronor plus skatt och avgifter i månadslön betalar i stället bara 7 300 kronor. Resten, cirka 17 600 kronor, står AF för.
Skulle samma företag i stället anställa en arbetslös person som redan bor i Sverige, får företaget inte en krona i bidrag trots att det handlar om samma jobb. Först efter att den arbetssökande varit arbetslös i ett år, skulle företaget få cirka 60 procent i bidrag från AF beroende bland annat på ålder.
Eftersom detta är satt i system bland flera arbetsgivare så har det bildats en osund konkurrens. Här i Göteborg blev detta uppmärksammat av GP som undersökt en större cafékedja som misstänktes utnyttja olika anställningsbidrag från AF. Denna osunda konkurrens kan även synas i annan servicenäring som till exempel städbolag och taxi med mera.
Men vad är då anledningen till dessa riktade insatser egentligen? Visst finns det människor som inte är attraktiva på marknaden beroende på kanske ålder eller handikapp men varför ska regeringen så effektivt skapat en osund konkurrens där människor utnyttjas av skrupelfria arbetsgivare? Vi har ju redan i dag en stor arbetslöshet.
De som står till förfogande på arbetsmarknaden får det knappast lättare att komma in i jobb när Reinfeldts plan verkar vara att gynna en arbetskraftsinvandring som är inriktad på att sänka de redan låga lönerna i Sverige. Enligt Migrationsverket är 13.000 kr en accepterad minimilön för arbetskraftsinvandring. Tyvärr så låter styrande politiker och fackföreningar detta vara utan någon som helst diskussion.
Om vi skall komma till rätta med dessa problem krävs att Sverige ändrar kurs. Som nation är det förödande att inte gynna sin redan existerande arbetskraft. En arbetslös vågar till exempel inte göra inköp och konsumera på det sätt som vår ekonomi önskar vilket då leder till än mindre tillväxt och ännu lägre behov för nyanställningar.
I stället för bidrag till vissa grupper bör samma regler gälla för alla. Instegsjobb och nystartsjobb är bara namn på paniklösningar. Den uppenbara frågan handlar om arbete och rättvisa löner. Inte bara för några – utan för alla.
HÅKAN LÖSNITZ, tolk DAVID LINDH, Sverigedemokraterna Göteborg
