En internationell flygövning mellan Sverige, Norge, Finland, USA och Storbritannien Arctic Challenge 2013 hålls den 16-27 september 2013 i området nära den ryska arktiska gränsen. Övningens mål är att visa hur snabbt USA och dess anhängare kan öka sin närvaro i Arktis. Dessutom blir det klart att det nordiska försvarssamarbetet Nordefco i själva verket är en lämplig anledning till att dra Sverige och Finland in i en militär allians med USA.
Arctic Challenge är Europas största flygövning i år. Tio finska F/A-18C, tio norska F-16C, tjugotvå svenska JAS-39, trettio amerikanska F-15, sex brittiska jaktplan Typhoon, två amerikanska tankerflygplan KC-135 и och ett radarflygplan E-3C från Natos flygvapen – en ovanligt stor flyggrupp för Nordeuropa.
Den snabba ökningen av flygstyrkor vid Sovjetunioinens gränser var ett av huvudmålen under kalla krigets övningar. Den största manöver var Reforger som innehöll den amerikanska övningen Crested Cap vilkens scenario var omlokaliseringen av taktiska flygvapen från USA till Europa. Nu är övningens omfattning mycket mindre än under kalla krigets tid när hela Europa från Italien till Norge med tiotals baser och hundratals strids- och serviceflygplan deltog i manövern.
Men det faktum att det igen hålls en flygövning av denna typ visar att konfrontationsidén finns kvar. Den mest oroande skillnaden mellan Arctic Challenge 2013 och andra övningar är att Nato numera samarbetar med de neutrala staterna Sverige och Finland som inte är Natos medlemmar. Sverige var faktiskt alliansens partner redan under kalla kriget. Nu har Finland också förvandlats från en vänlig granne till en eventuell motståndare.
Definitionen eventuell motståndare är ganska passande: Natos flygvapen har inga andra mål i Arktis än de som befinner sig på Rysslands territorium, i Rysslands territorialvatten eller Rysslands luftrum. Under de senaste åren brukar Ryssland och Amerika visa muskler i Arktisregionen allt oftare. De båda försöker att dölja konfrontationen bakom försiktiga termer som regional utmaning, men de båda förstår väl vad som försiggår och vet att opponenten också förstår det. Den ömsesidiga uppbyggnaden av militära resurser i Arktis är en oundviklig följd av växande motsättningar mellan Ryssland och Nato. Yttre motsättningar som Syrien, Iran, mänskliga rättigheter spelar faktiskt den minsta rollen. Det viktigaste i Arktis är Arktis – den ytterst resursrika regionen. Kampen om resurserna beror inte på motståndares ideologier.
Arctic Challenge är verkligen en utmaning. 78 stridsflygplan med stöd av E-3C och två KC-135 är en allvarlig kraft som kan vålla en oförberedd motståndare stora förluster. Och det är bara en del av flyggruppen som Nato kan skicka till Arktis. Utvecklingen av den ryska militära infrastrukturen i regionen är under sådana omständigheter mer än logisk. Det är billigare att förbereda sig för att avvärja en eventuell attack än att lida nederlag.
