Vi får regelbundet in nya ord i vårt svenska språk. Det senaste är ”Flyktingbostäder”.
Sug på ordet ”flyktingbostäder”, inte bostäder för flyktingar. Bara tio procent av de invandrare som kommit sedan 1980 har flyktingsstatus, en stor grupp är anhöriginvandrare som kommer efter, det är tydligt att det inte går att kräva att de ordnar försörjning och bostad innan de flyttar hit. De ska ha en ”flyktingbostad” och ofta en stor sådan eftersom familjerna är stora och helst i närheten av de stora städerna där det är dyrare att bo men ”socialen” får betala, det finns gott om bostäder på vissa småorter men det duger inte åt kravmaskinerna.
-Pettersson tycker vi ska ta emot flyktinginvandrare som det inte går att ordna plats nära hemområdet, här ska de få ett tillfälligt uppehållstillstånd tills det lugnat ned sig hemma eller att de får ansöka om ett permanent uppehållstillstånd när de lärt sig det svenska språket och etablerat sig i samhället med egen försörjning, ingen brottslighet osv. Vill de sedan ta hit anhöriga gäller att försörjning och bostad är ordnad innan de kommer hit.
Egentligen inga konstigheter, bara detsamma som gäller alla andra som vill flytta inom eller utom landet. Sedan är jag inte säker på att vi har bostadsbrist i landet. Vi har brist på billiga bostäder som ligger centralt men det gäller för alla, även svenska ungdomar men till dem tjatas det inte om ”ungdomsbostäder”!
